Commodore 64

Lär dina barn programmera

När jag var tio år fick jag en Commodore 64 utan bandstation eller spel. Jag var tvungen att skriva program och spel själv, och eftersom jag inte kunde spara dem fick jag programmera om dem varje dag. Jag gick med pappa på en programmeringskurs i Basic när jag var 11 år och älskade kombinationen av logik och kreativitet det erbjöd.

När pappa fick en laptop på jobbet snodde jag den och programmerade på. Installerade om windows ett par gånger och skrev script i batchfiler i DOS för att snabba upp datorn genom att optimera för 640 kB. Eftersom den inte hade ljudutgång lödde jag ihop en själv från en ritning som jag laddat ned från en BBS.

I gymnasiet lämade jag som enda elev in matteuppgifter som programmeringskod på diskett. Jag minns att matteläraren hånade mig och mitt knappande på apparater.

Jag smet in datasalen så ofta jag kunde där jag fick hjälpa till att bygga ihop skolans datorer och knacka Turbo Pascal.

Att jag var duktig på att skriva svenska och engelska, och kunde mycket om datorer gav mig direkt ett jobb inom IT. Eftersom min kunskap och min erfarenhet alltid varit större än vad någon grundskola eller gymnasiet då kunde lära ut så ha ingen har någonsin i arbetslivet frågat efter skolbetygen.

Den kunskap som varit viktigast för min framgång i yrkeslivet har jag lärt mig själv genom nyfikenhet på teknik och datorer. Genom att mina föräldrar tillåtit mig att vara nyfiken trots att det ibland orsakat problem med trasig elektronik och strulande datorer, och att jag tidigt introducerades för programmering.
Idag programmerar jag själv alltmer sällan, men leder istället programmerare och konsulter. Att ha programmeringskunskapen i ryggen underlättar mitt arbete varje dag.

Det jag har haft nytta av från skolan är språk och matematik. Skolan anser jag tyvärr hindrade min nyfikenhet mer än stöttade den. Jag har en stor förhoppning att skolan har kommit ifrån det gamla synsättet och alltmer får ett synsätt där programmering är en del av grundskoleutbildningen.

Bland världens mäktigaste och rikaste personer har vi Bill Gates och Mark Zuckerberg. I grund och botten programmerare med nyfikenhet för det nya.

Låt dina barn sitta vid datorn och vara nyfikna. Led dem på rätt väg genom att själv delta i vad de gör och hitta rätt verktyg för deras nyfikenhet.

Spelar de spel så låt dem göra det, men gärna spel som tillåter nyfikenhet, kreativitet och logiskt tänkande.

Hjälp ditt barn med programmering

Jag har introducerat mina barn för programmering genom att ta med dem till Coder Dojo några gånger. De har fått böcker av Carol Vordeman riktade till barn, och föräldrar till barn, som vill lära sig programmera i Scratch.

Nu när de kommit en bit börjar de skriva egna script i p5js och Processing. Inspirerat av youtubekanalen Coding Train.

Oavsett om du som förälder har en bakgrund inom teknik, datorer eller programmering så kan du med enkla medel öppna dina barns ögon för programmering. De kommer att ha stor nytta av det i framtiden.

LinkedIn

growth mindset

Growth mindset inom idrott och skola

Jag har ingen pedagogisk utbildning, men mer än 10 år som ledare inom idrott samt ett antal ledarutbildningar. Därför är min tolkning av ”Growth mindset”, utvecklande tankesätt, helt lekmannamässig.

Det började med att jag såg ett videoklipp på Youtube som förklarade hur elever hanterar utmaningar på olika sätt efter vilken typ av bekräftelse de fått. När jag sedan började söka på nätet insåg jag att detta är vedertaget inom skolvärlden. För mig var dock detta synsätt nytt.

Det är anmärkningsvärt att dessa termer inte nämnts på någon idrottsledarutbildning eller -clinic som jag varit på senaste åren. Efter lite sökande finns uttrycken i SISUs utbildningsmaterial för SvFF på UEFA A-nivå (seniorer). Det är väl ändå de som är ledare för 7-12-åringar som mest av allt behöver den här kunskapen!

 

Förenklat och anpassat till idrott kan jag sammanfatta det så här:

”Ability praise”

Spelare som får bekräftelse för deras förmågor, vad de lyckas med, vill fortsätta lyckas. Därför undviker de utmaningar som riskerar att de misslyckas. När dessa spelare får svårare utmaningar blir de snabbare frustrerade och ger upp.

”Process praise”

Spelare som får bekräftelse för ansträngning och hårt arbete fortsätter att anta utmaningar och därmed utveckla sig själv. Dessa spelare anstränger sig mer vid utmaningar utan att oroa sig för risken att misslyckas. Dessa spelare har även mindre tendens att ge upp vid motgångar och uppvisar mer ”grit”.

Min reflektion är att vi som idrottsledare och idrottsföräldrar måste fokusera på att berömma barnen för deras ansträngning och arbete, istället för att bara berömma barnen när de lyckats med något.

Hälften utmaning, hälften bekräftelse

En gissning är också att spelare som har varit tidigt utvecklade och framgångsrika har fått mycket beröm för de prestationer de lyckats med. När de jämnåriga växer ikapp och dessa spelare plötsligt möter utmaningar där de inte lyckas, ger de upp, och i vissa fall slutar med sin idrott.

Ytterligare ett skäl till att alla ska få idrotta med och mot andra på samma utvecklingsnivå. Det vi får lära oss på fotbollsförbundets utbildning är att barn ska få 50% utmaning och 50% bekräftelse. Den som växt upp med 100% bekräftelse kommer att ha svårare när det kommer utmaningar.

Individens tankesätt

Spelarnas beteende baseras inte bara på vilken typ av bekräftelse de får. Utan även på personlighetstypen och tankesättet. Dessa tankesätt kallas ”fixed mindset” och growth mindset”, vilket vi på svenska kallar låst eller utvecklande tankesätt. Vilket förklaras i två videos nedan. Vill du fördjupa dig inom området så finns det massor att läsa om Carol Dwecks tankar i ämnet.

Se hela videon här (19 min) eller se länkar längst ned till video på svenska.

 

 

 

Ever tried. Ever failed. No matter. Try Again. Fail again. Fail better.

– Samuel Beckett

Länkar

 

 

designated survivor

Designated Survivor – jag gillar den inte men kan inte sluta titta

Ännu en serie som utspelar sig i Vita Huset. Jag undrar om de rear ut hyran för samma studio som använts till andra serier? Om du har sett en serie från Washington DC kommer du att känna dig som hemma.

Seriens skapare David Guggenheim verkar inte skämmas för likheterna. På Wikipedia citeras Guggenheim där han erkänner West WingHomeland och House of Cards som inspiration. De två sistnämnda tillhör mina favoritserier och jag anser att Designated Survivor inte ens kan jämföras med dem.

Producenterna gör saken kort med introduktionen. För att vara extra tydliga så beskriver de vad som ska hända i klartext under introt. Så övertydligt fortsätter serien framåt med sin ganska simpla intrig.

Jag blir besviken på att manuset till Designated Survivor saknar intellektuell utmaning. Karaktärerna är så typecastade så att du vet precis hur varje karaktär framställs innan de ens framfört en rad ur manuset.

Det är endast ett fåtal karaktärer som manusförfattaren kämpar för att du som tittare ska tveka på. Till och med då är handlingen för förutsägbar för att det ska utmana oss.

Handlingen kring presidentfrun, som spelas av Natascha McElhone, känns som en rak kopia av House of Cards, om än något mer städad. Parets olika intressen och karriärer ställs emot varandra om vartannat.

Kontinuiteten saknas också i handlingen. Det som dramatiseras stort i ett avsnitt avfärdas i nästa episod med en enda rad i manuset. Som att man inte hade tid att fullfölja handlingen i förra avsnittet.

Små detaljer som att dramatiseringen av militära insatser är så dålig att den blir löjlig. Jag kan hänga upp mig på hur de tömde och städade boendet i Vita Huset på någon timme under landets största kris någonsin? Listan kan göras lång på brister i manus och produktion i en serie som kunde varit bättre.

Trots denna kritik så måste jag erkänna att serien håller fast vid tittaren. Intrigen är underhållande och lätt att följa. Även om jag kan gissa handlingen i förväg kan jag inte sluta titta för att se om jag har rätt eller fel.

Kiefer Sutherland gör en hyfsad roll som presidenten som är raka motsatsen till Frank Underwood. Det är en intressant human vinkel på presidentrollen. Mest intressant av allt är att se hur karaktären Tom Kirkman utvecklas som ofrivillig president.

Som sammanfattning så är serien sevärd som pausfågel medan du väntar på nya avsnitt i de andra tre serierna.  Jag vill klargöra att när detta skrivs har jag sett tio avsnitt. Det kan komma en stor vändning, men jag har sannolikt redan förutspått den.

Photo by total13

Borttappad i liftsystemet, var är barnen?

För några år sedan var vi i Romme och åkte skidor med barnen och en annan familj. Barnen visade då att de var precis så stora att de klarade sig själva i anläggningens 30 backar. Det fungerade särskilt bra när de jämnåriga barnen åkte tillsammans.

Grandvalira El Tarter piste map
Grandvalira

Nu är grabbarna 10 och 12 år gamla och ska åka med farföräldrarna till Andorra för att åka skidor. Plötsligt ska de klara sig i 128 nedfarter som är ca 21 mil långa utan att tappa bort sig. Dessutom är vi föräldrar hemma i Sverige och kommer att kämpa för att inte vara oroliga.

Spåra telefon

Vad kan vi då göra för att lugna oss? På samma sätt som när vi flyttade in i ett nytt bostadsområde så har vi mobiltelefonerna till hjälp för att barnen ska kunna klara sig själva ute, men med viss övervakning. Speciellt den äldre sonen som åker kommunalt själv till skolan ganska långt.

Vi använder till vardags appen Life360 som är skapad för familjer där vi kan skapa zoner och få ett pling i telefonen när barnen kommit fram till skolan, träningen eller gett sig iväg till köpcentret de inte får gå till själva. Ett betryggande sätt att kunna låta barnen få visa att de klarar sig själva och efter ett tag så har vi stängt av zon-larmen då vi vet att de har rutin i sina färdvägar.

Life360 är också bra då varje familjemedlem kan välja om de vill dela sin position med resten av familjen. Till exempel så är det en del vuxna som tycker att det känns som en inskränkning på integritet och privatliv. Då är det bra att kunna se andra men inte synas själv. Life360 har även möjligheten att skapa flera grupper, ”circles”, som kan användas tillfälligt för släkt eller barnvakt med separata inställningar från närmaste familjen.

Som alternativ för mindre barn finns det nu startups som har GPS-spårare som liknar armbandsur eller puckar. Dessa har oftast inbyggt mobilabonnemang, som endast fungerar inom hemlandet, där barnets position kontinuerligt skickas till föräldrarna och barnet kan ringa föräldern med ett enkelt tryck på en knapp.

DATATRAFIK UTANFÖR EU

Mobiltelefonappen Life360 är gratis, och i premiumversion prisvärd, och fungerar bra här hemma när datatrafiken är billig och telefonens batteri räcker under hela dagen. Utmaningen i utlandet, som i Andorra, är att datatrafiken är extremt dyr och det inte är ett alternativ att ha dataroaming påslagen. Därmed kan telefonen inte uppdatera positionen via internet som vanligt förrän den har kontakt med wifi på t.ex. hotellet. Vilket förhindrar appens ändamål.

Det är bra att dataroamingen i EU nu har hamnat på rimliga priser, så scenariot vi nu pratar om är när vi reser utanför EU.

Alternativet i Andorra är då att istället för att telefonen meddelar sin position via datatrafik så får vi anropa telefonen via SMS för att få ett svar med position via SMS. Ett i sammanhanget mycket billigt alternativ med 3,50 kr/sms jämfört med 99 kr/10 MB för datatrafiken.

Dock har inte Life360 stöd för SMS utan då får vi se oss om efter alternativ. Cerberus är något jag har testat efter jag såg dokumentären om filmskaparen som lät sin telefon bli stulen för att se vart den hamnade. Cerberus ger stor kontroll över din telefon då du till exempel genom fjärrstyrning kan ta bilder eller skärmdumpar och få dem skickade till dig. Många av funktionerna kräver fortfarande mobildata, men överraskande mycket ska gå att göra via SMS-kommandon.

Dagen innan barnens resa installerade jag Cerberus på barnens telefoner. Jag testade SMS-kommandon utan framgång. Telefonerna svarade inte med position som appen utlovade. Däremot fungerar appen mycket bra när telefonen har tillgång till datatrafik över internet. Efter felsökning och googling så gav jag upp och letade efter alternativ till Cerberus.

Överst på listan står Prey, en mjukvara som jag tidigare testat på PC-laptops och android-telefoner med framgång. Appen har blivit klart bättre sedan jag testade den för några år sedan. Dock är funktionaliteten fortfarande begränsad. De SMS-kommandon som finns är position, alarm och meddelande (alert). Prey är snabbt och enkelt att installera och fungerar precis som det ska.

Jag kan skicka ett SMS till barnets telefon med texten ”prey PINKOD location +46XXXX”, där telefonnumret är det nummer jag vill ha svaret skickat till. Inom fem sekunder kom ett SMS tillbaka med en länk till Google Maps och telefonens position. Fantastiskt bra, med en liten hake.

Att länken är till Google Maps kräver att den som ska visa telefonens position på sin mobiltelefon måste ha åtkomst till internet för att ladda ned kartan. Vilket kan innebära 100 MB data i många fall och i Andorra pratar vi om ca 1000 kr för att visa kartan. I de fall man inte har tagit sig till en plats som har wifi, men hur vanligt är det mitt i skidbacken där det finns 210 km nedfarter? Som tur är finns möjligheten att ladda ned kartor i förväg i Google Maps, men då kräver det at man har varit förutseende och gjort det.

En annan funktion jag kan se mig använda är ”prey PINKOD alarm”. Då sönerna måste stänga av ljudet på telefonerna i skolan och oftast glömmer slå på ljudet efter skolan så svarar de aldrig i telefon. Att då kunna skicka ett SMS för att dra igång ett alarm på telefonen trots att den är på ljudlöst läge kan komma väl till pass när jag måste få tag på dem. Ger också möjlighet till ”prank” när de går på bio med kompisarna…

Prey är gratis för tre mobiltelefoner eller enheter, så har du fler familjemedlemmar får du skapa ett konto per telefon för att kunna använda tjänsten gratis. Precis som i Life360 ligger också begränsningen i antal zoner du kan skapa. Bra tjänster ska man betala för.

Värt att nämna är också appen Lookout Personal som jag använt mycket förut. Dock har de valt att inrikta sig mer på säkerhet och företag och har inte riktigt de funktionerna jag önskar i detta fall.

Andra funktioner som jag inte valt att lägga i värde på i detta fall är möjligheten att via fjärrstyrning ta backup på telefonens data, bilder med mera. När du insett att en telefon är stulen eller borttappad kan det kännas skönt att kunna rädda bilderna och sedan tvinga fram en radering av allt på telefonen så att det inte kommer i orätta händer. Bilder ska du alltid ta backup på förebyggande med till exempel Google Photos eller OneDrive före du blir av med telefonen.

När vi ändå pratar om barn så finns det mängder av appar för föräldrakontroll. Dessa styr bland annat vilka appar barnen kan använda och vad de kan surfa på för sidor. Borde vara det första du installerar när ditt barn får en ny telefon eller surfplatta. Jag använder Norton Family, då det samtidigt fungerar bra på PC. Tillsammans med Windows inbyggda föräldrakontroll som är bättre på tidsstyrning. Jag använder AppLock på android då den gör det lätt att ställa om mellan olika profiler för t.ex. vardag, helg, skola etc. Barnen ogillar mig för att jag kontrollerar deras telefoner och säger att ”ingen annan av mina kompisar har föräldrar som låser deras telefoner”, vilket skrämmer mig om det är sant, skärp er.

Bäst för positionering

Sammanfattningsvis, med fokus på positionering, så är Life360 bästa valet för vardagen hemma i Sverige, men Prey är ett bra alternativ utan mobildata.

Säkerheten är också en fråga, det är viktigt att sätta pinkod i Prey och ändra standardlösenord i t.ex. Cerberus. Dela bara positionen med de allra närmaste och bara de som verkligen har behov av den.

En del av dessa produkter marknadsförs som säkerhet för seniorer. Så länge det handlar om myndiga personer måste det göras med medgivande. Även minderåriga bör få välja att ge sitt medgivande.

Att använda dessa appar på någon annans telefon utan deras godkännande tolkar jag som som dataintrång eller brott mot frihet och frid. Dataintrång är ett allvarligt brott med fängelse på straffskalan.

Tips! Jag har köpt många s.k. powerbanks till barnens mobiltelefoner, speciellt aktuellt när Pokemon Go var populärt. De flesta batterierna håller väldigt dålig kvalitet, och slutar fungera helt, men jag har hittat en modell som fungerar mycket bra och är prisvärd, med det simpla namnet TP-Link TL-PB10400.

Photo by total13, Creative Commons License

Böjbara skärmar och trådlös ström – framtiden är redan här

Rykten säger att nästa telefon från Samsung med namnet Galaxy S III kommer att ha trådlös laddning. Vilket har funnits som sällsynt tillbehör tidigare, men det är första gången en stor tillverkare som Samsung prövar tekniken i en flaggskeppsprodukt.

Samtidigt utlovar LG att produkter med böjbara skärmar dyker upp under April i år. Båda dessa nyheter anser jag är en smak av framtiden. Produkter som vi knappast hade väntat oss i konsumentprodukter redan i år.