Det blir tyvärr inte så ofta jag skriver. Idag är Elliot drygt nio månader.

På hans niomånadersdag kunde han stå själv en stund och gå ca tre steg själv. Sex tänder sticker fram, de två små därnere och fyra stora fina upptill.

Just idag är Elliot riktigt sjuk för första gången, och dessutom är Jessica sjuk samtidigt. De har båda haft symtom liknande "vinterkräksjukan" och Elliot har nu feber på 38.1 grader. Han har sovit ovanligt mycket och är hängig. Jessica har legat i sängen hela dagen och bara sprungit fram och tillbaka till toaletten, så jag har för första gången varit hemma från jobbet pga VAB (vård av barn).

Nu är klockan efter nio på kvällen och de sover båda två.



Jessica har försökt lära Elliot att säga tack när han får något, och även om han inte har sagt något helt ord ännu förutom kanske mamma och pappa så hände något kul idag. Elliot satt och var gnällig i soffan och det beror oftast på att han är understimulerad och vill ha en leksak. Jag tog en träkula som han gillar att leka med och gav honom och han sa då "Ta... ta...".

Efter att han kastat iväg kulan plockade jag upp den och gav den till honom igen och sa varsågod... han svarade "Ta...". Detta upprepades flera gånger och det var tydligt att han försökte härma det "Tack, tack" som Jessica lärt honom.

När jag gjorde gröt åt honom tidigare i köket så sa han något som helt uppenbart var en fråga på tonläget och ljuduppbyggnad, han sa det samtidigt som han tittade på mikrovågsugnen och mig. Jag är säker på att han frågade mig vad jag gjorde i ugnen, han var nog hungrig efter att knappt kunnat äta på hela dagen.



Det finns många anekdoter från den senaste tiden, men det händer så mycket att man snabbt glömmer det som hänt för någon vecka sedan. Att Elliot börjat gå så tidigt hade jag inte förväntat mig.

Han har länge gått med stöd runt soffbordet och TV-bänken, och han ställer sig gärna upp och öppnar en låda för att undersöka vad som är i den. Det var först veckan innan han fyllde nio månader som vi märkte att han stod och höll balansen utan att hålla i sig korta stunder.

Det startade ett intresse för att öva lite och nu har han som mest gått fem steg utan stöd. Däremot vill han ha någon som sitter och tar emot honom när han kommer gående med ett stort leende.



Imorgon ska jag gå upp klockan fem för att jobba så efter den här långa dagen behöver jag ordentligt med sömn.