Designated Survivor – jag gillar den inte men kan inte sluta titta

designated survivor

Ännu en serie som utspelar sig i Vita Huset. Jag undrar om de rear ut hyran för samma studio som använts till andra serier? Om du har sett en serie från Washington DC kommer du att känna dig som hemma.

Seriens skapare David Guggenheim verkar inte skämmas för likheterna. På Wikipedia citeras Guggenheim där han erkänner West WingHomeland och House of Cards som inspiration. De två sistnämnda tillhör mina favoritserier och jag anser att Designated Survivor inte ens kan jämföras med dem.

Producenterna gör saken kort med introduktionen. För att vara extra tydliga så beskriver de vad som ska hända i klartext under introt. Så övertydligt fortsätter serien framåt med sin ganska simpla intrig.

Jag blir besviken på att manuset till Designated Survivor saknar intellektuell utmaning. Karaktärerna är så typecastade så att du vet precis hur varje karaktär framställs innan de ens framfört en rad ur manuset.

Det är endast ett fåtal karaktärer som manusförfattaren kämpar för att du som tittare ska tveka på. Till och med då är handlingen för förutsägbar för att det ska utmana oss.

Handlingen kring presidentfrun, som spelas av Natascha McElhone, känns som en rak kopia av House of Cards, om än något mer städad. Parets olika intressen och karriärer ställs emot varandra om vartannat.

Kontinuiteten saknas också i handlingen. Det som dramatiseras stort i ett avsnitt avfärdas i nästa episod med en enda rad i manuset. Som att man inte hade tid att fullfölja handlingen i förra avsnittet.

Små detaljer som att dramatiseringen av militära insatser är så dålig att den blir löjlig. Jag kan hänga upp mig på hur de tömde och städade boendet i Vita Huset på någon timme under landets största kris någonsin? Listan kan göras lång på brister i manus och produktion i en serie som kunde varit bättre.

Trots denna kritik så måste jag erkänna att serien håller fast vid tittaren. Intrigen är underhållande och lätt att följa. Även om jag kan gissa handlingen i förväg kan jag inte sluta titta för att se om jag har rätt eller fel.

Kiefer Sutherland gör en hyfsad roll som presidenten som är raka motsatsen till Frank Underwood. Det är en intressant human vinkel på presidentrollen. Mest intressant av allt är att se hur karaktären Tom Kirkman utvecklas som ofrivillig president.

Som sammanfattning så är serien sevärd som pausfågel medan du väntar på nya avsnitt i de andra tre serierna.  Jag vill klargöra att när detta skrivs har jag sett tio avsnitt. Det kan komma en stor vändning, men jag har sannolikt redan förutspått den.

Kommentera